Jag vågade vara modig ett litet tag

Förra söndagen den 10 februari

Då fick jag åka akut till akuten... kl 22.00 rullades jag ut från operationsbordet och in på uppvak. En mycket inflammerad blindtarm var nu borta från min kropp. Många, inklusive jag själv, har undrat om denna varit en av bovarna i mitt hälsodrama? Svar, vet ej men jag hoppas nästan det så jag kan få pigga på mig snart igen! 

Jag är helt klart ute på en längre segdragen hälsoresa mot ett friskare liv i sikte! Så känner jag och det börjar vända om än långsammare än jag hoppats på. 

Vad är "MOD"?

Så många tankar som jag tänkt och som har passerat de här månaderna som snart börjar närma sig ett halvår... helt otroligt egentligen! I augusti 2018 slog tröttheten till rejält från att ha varit lite molande. Jag började oroa mig och insåg i början av september att jag nog behövde besöka min vårdcentral. Resten är historia med många turer. Sedan 5:e deceber 2018 har jag varit helt sjukskriven och det är länge sedan jag kunde jobba med behandlingar vilket varit stundtals jobbigt att vara utan faktiskt. Jag har varit enormt trött och är fortfarande ganska trött. Vila är mitt mantra och varje dag (nästan) har jag lagt mig och sovit allt från en halvtimme till tre timmar i stäck! 

Ska jag blicka tillbaka och skriva lite om det här med MOD så har jag varit det i omgångar i olika sammanhang under denna tiden.

/22a6fc9c74623551c43b94f3774a0f7c.jpg

MOD nr 1: Jag bestämde mig för att skippa kortison helt då det visade sig bara göra mer skada än nytta för mig. Jag drev igenom detta både på hudmottagningen och vc. 

MOD nr 2: Jag tog kontakt med en kvinna som berättade för mig om något helt annat och jag var modig nog att säga ja och testa! Det här ser jag som en av de största vinsterna mitt i all denna ohälsa! Detta har hjälpt mig enormt och jag är evigt tacksam att jag inte är så skeptisk utan har min förmåga att lyssna och ta reda på själv utan att googla där en massa missnöjda människor har etablerat och fyllt sida efter sida med sina omående... (förlåt, men kan inte låta bli att ha en åsikt här då det hämmar och stoppar många bra saker för oss som vill hitta bra lösningar och alternativ). 

MOD nr 3: Jag har stått upp för mig själv många gånger och förra söndagen när jag hade så hemska buksmärtor att jag knappt visste vad jag skulle ta vägen fick jag på mer än ett sätt stå upp för mig själv. Endast jag vet om mina egna smärtor, men det hade varit skönt med en liten större omtanke och förståelse från vissa... men en bedömningsbil skickades hem till mig och efter kontroll av syresättning, blodtryck mm uppmanades jag att ta mig till akuten. Orkade jag inte sitta i en vanlig bil så fick de ringa ambulans, men jag avgjorde att jag kunde halvligga med kudde och filt i vår egna bil. Rätt modigt att bege sig iväg 10 mil i mitt skick! ;) 

/10ad8a38d8bdca212d917be5a68667fe.jpg

MOD nr 4: Trots stora smärtor så bestämde jag mig för att inte vara rädd utan ha full tillit att alla skulle "fixa" mig på bästa sätt. Personal kallade mig den gladaste patienten på länge och förundrades över att jag lyckades skoja och se glad ut trots att de förstod att jag mådde jättedåligt och hade ont. Tack mitt mentala mindset! Innan jag sövdes fick jag ligga där på britsen under alla operationslampor och invänta narkosläkaren som blivit lite upptagen. Alla lampor i taket, jag slöt ögonen och lyssnade på en hel hög med skojfriska glada kvinnor i olika ansvarsområde som stod runt mig och höll en härlig stämning. De frågade mig hur jag mådde och jag sa: "Det är helt ok. Jag ligger här och får flashbacks från när jag var liten då jag älskade att ligga under bordet när vi hade gäster och mysa och höra alla glada människor omkring mig som skrattade och pratade." så jag sa tack till dem! Jag fick nog en klapp på kinden. Hoppas de förstod vilken skillnad de gör! 

MOD nr 5: Jag vaknar tidigt på morgonen efter bara några timmars sömn. De ska ta fler blodprover och får fortsätta leta och sticka mig i jakt på blod... ser att min högerarm är illa åtgången med stora blåmärken efter massa försök. Ovansidan av ena handen, den andra sitter redan en annan nål till droppet, där lyckas man ta ett rör och sedan får man ge sig på ovansidan av ena foten för ett andra rör. Det gör ont, men jag tar djupa andetag och leder bort smärtan. De är duktiga och försiktiga med mig. Jag får en spruta med smärtstillande.

MOD nr 6: Orkar du gå ut och äta frukost där ute eller vill du äta vid sängen? Det är bra om du rör på dig om du orkar? säger en av sköterskeeleverna till mig. Hon är ung och så söt mot mig. "Det är du och jag idag liksom" säger hon med ett leende. Jag svarar att det blir jättebra med hon och jag och att jag givetvis ska upp på benen om det funkar! Jag ställer mig upp, snurrar lite, går på toa och sen verkar jag redo att gå stegen ut till där frukosten serveras. 

MOD nr 7: Jag går sakta, nästan som en gammal tant och känner hur det stramar och smärtar lite. Inte så konstigt med 3 små hål på magen efter operationen. Jag hejar på de andra patienterna av de som tittar upp och möter mig blick. Tar lite havregrynsgröt med äppelmos och mjölk och en liten macka. Först tänker jag sätta mig vid ett eget bord av ren mentalitet att så brukar man ju göra med okända... men så blir jag lite irriterad på mig själv och går rakt fram till ett bord med en man i 70-årsåldern med håret på ända. "Får jag lov att sätta mig hos dig"? säger jag modigt (!) och han tittar upp och ler. Framför sig ser han förmodligen en blek och tagen Jill med håret på ända och inte alls lik den pigga och käcka jag brukar vara hahaha. Han säger att självklart finns det plats vid hans bord. Vi börjar prata. Jag är inte så modig när det gäller sånt här, så jag fick faktiskt anstränga mig jättemycket! Tro det eller ej :) 

Det som hände vid MOD nr 7 var att ännu en patient sätter sig hos oss. Inte heller han ser ut som någon jättemodig person, men han väljer oss av någon anledning... nu pratar vi alla 3 och vi sitter i en hel timme nästan! Så himla intressant att höra lite om deras liv, om varför de var där och så vidare. Man lär inte känna varann så noga på en timme, men jag var så stolt och glad att jag faktiskt var modig nog att bara gå på känsla av att lägga av med den tradiga inställningen att sätta sig vid ett eget bord. 

MOD nr 7:2: Vid lunch blev det dax igen att ta sig ut till maten och då satt där samme äldre man + en annan äldre man och jag frågade igen om jag fick sätta mig hos dem. Det ledde till ytterligare trevliga samtal. Den ena herren var hemifrån och vi satt länge och pratade. Han sa att han var glad att jag var där för han ville dra ut lite på en otrevlig insats som skulle göras när han ätit färdigt. Så vi satt kvar och pratade så han fick samla mod och locka fram endorfinerna lite. 

MOD nr 8: Klockan 15.00 dagen efter operationen, 15 timmar efter uppvak, satt jag på en taxi hemåt. Jag hade fått med mig några smärtstillande och de sa tack och hej, din sängplats behövs så du få höra av dig om det är något eller om du mår dåligt... En trevlig chaufför fick jag prata med då jag fick sitta fram. Men lite orolig var jag, men att lämna min plats till någon annan fick faktiskt vara ok då jag kunde mått så mycket sämre. Första dygnen hemma var lite jobbiga och snurriga, men det gick ändå bra! 

20 sekunder är ingen lång tid för att känna dig stark efteråt

Det sägs att du bara behöver va modig i ca 20 sekunder för att fatta ett beslut och göra något som du är orolig eller rädd för. Att gå utanför comfort zone kan vara enormt läskigt, men när man väl vågar göra detta i olika sammanhang så kommer den där känslan av ens egen styrka efteråt. 

Insikter

Summa sumarum i detta nu är att varje dag trillar någon ny tanke och insikt ner i mitt medvetande. Det här är ingen färdig och spikrak väg jag går nu utan den snirklar sig fram och inger både hopp, en del förtvivla, en del frustration, en del rastlöshet men också mitt i allt en tacksamhet emot mig själv faktiskt. För som för alla andra, det här är min egen resa och den har tagit mig iväg på många tankevägar och upptäckter som kommer att påverka mig och mitt liv i fortsättningen. 

Rädsla förlamar och stoppar upp flöden

Jag vet ingenting om framöver och det är ok. Jag är inte rädd och orlig, jag vet att det kommer ordna sig till det bästa och ta mig framåt. Att känna en rädlsa och oro inför framtiden är det samma som att stoppa upp flöden som är menade att bli. Kanske nya vägar eller tillbaka så småingom i det som varit och med nya friska tag? Vem vet? 

Jag tar en dag i taget just nu. Jag låter mina tankar få flöda som de vill och fångar upp det som jag får en go magkänsla av, de andra är just bara tankar och ingen sanning eller verklighet bara för att jag tänker en tanke. 

En sak är säker -  jag har en jäklar a namma kapaitet trots all skit just nu! Jag ler och är impad över mig själv faktiskt! Jag är stolt över mina förmågor och stolt över den personliga utveckling jag gör och har gjort! Detta har gjort mig starkare och modigare på många sätt. I hela mitt liv har jag bakefter sett att jag har gått mina egna vägar där andra inte skulle gå, men skillnaden nu är att jag går med ett större självförtroende om att jag fixar det och en större go självkänsla och kärlek för mig själv än någonsin. 

/44acfe504f35f149836561d3f167e72a.jpg

Ett långt och personligt inlägg om MOD. Jag hoppas att du hittar din väg till hälsa, välmående och vågar vara modig nog att gå dina egna vägar som du känner är rätt för dig. 

Kramar från Jill

Till alla mina kunder: Vi ses snart hoppas jag! 

21 feb 2019

En möjlighet till friskt och friare liv så som du själv önskar! 

http://aseajila4goodlife.myasealive.com/

Min egen story till ett friskare liv. Klicka här!

Föl mig gärna på min inspirationsblogg:

https://feelgoodbloggen.se/

BLOGG:

__________________________

Anmäl dig till mina nyhetsbrev här!

Nyheter, erbjudande mm utlovas!

Nyhetsbrev

##FACEBOOK-COMMENTS-LIGHT

__________________________

* Kontakta mig Jill Lagerqvist

för tidsbokning

0708 - 66 42 19

mail: info@jila4goodlife.se

__________________________

*Följ och gilla mig på facebook för att ta del av all info!

https://www.facebook.com/Jila4goodlife

__________________________

Adress:

JILA 4 goodlife

Södergatan 17 (1 trappa ner på Jennys Klipphörna)

294 31 SÖLVESBORG

__________________________

För mer info klicka på länkarna

__________________________

FOLKHÄLSANS nya reklamfilm! klicka här

__________________________

Länkar

 










(Lämna tom)